min familj i kanada :D

Att åka tillbaka hit igen kändes fruktansvärt jobbigt. Mitt humör har åkt upp och ner hela jullovet för att jag vetat att snart är det dags att säga hejdå igen. Jag bet ihop in i det sista för att jag visste att om jag slappnade av skulle tårarna komma och då skulle det bli svårt att sluta. Det är aldrig lätt att säga hejdå till dom man älskar. Men tiden går fort och det är mer ett "vi ses snart" än ett "hejdå".
Jag har tur som bor i detta hus för alla här är så underbara. Går man ner till köket så kan man vara säker på att få sig ett gott skratt. Ann, som varit här hela jullovet, är helt till sig nu för att alla är tillbaka i huset. Hon går runt och fnittrar för sig själv hela tiden hahaha i början undrade jag vad hon hade druckit för något men nu inser jag att hon bara är lycklig. Och det är jag med. Trots att jag inte är hemma. Vi är som en stor familj här!