Yoga, chock, blod och glass

Sitter nu och unnar mig en massa glass, efter en dag som denna tycker jag att jag förtjänar det!

Gymmet här är tillgängligt för alla stundenter, lärare och andra som jobbar på skolan. Så idag när jag var på yogan, stod i stående hund (som ett upp och ner vänt V), upptäckte jag till min fasa att min historie lärare stod bakom mig...Med tanke på alla konstiga positioner man gör på yogan så kändes det inte särskilt roligt att ha honom böjandes precis bakom mig...aja vad ska man göra. Hejade på honom efteråt och sen sprang jag därifrån så fort som möjligt så att jag skulle slippa behöva stå och småprata med honom. Herregud, ska man inte ens få vara ifred från skolan när man tränar!?

På min första föreläsning diskuterade vi hur kanadensiska soldater bör agerar när dom ser små pojkar bli våltagna av män. Min professor hade läst en artikel om det i tidningen och ville höra våra åsikter. Tydligen så sker detta i Afghanistan och männen påstår att det är en del av deras kultur och att soldaterna inte ska lägga sig i. Vi hade en riktigt bra dikussion med många bra idéer men mitt i allt så är det en tjej som säger "vi måste ifrågasätta om pojkarna verkligen far illa ut, det kanske är så att dom tycker att detta är ok" !!!!!!????????????!!!!!!!!! Jag är fortfarande chockad...hur i hela världen kan man tänka en sån tanke?

Sen hade jag min fred och konflikt föreläsning. En man i min klass fick berätta lite om sin tid i militären. Han är 45år och har precis börjat plugga igen efter många år i tjänst. Han berättade om hur dom fraktade kroppsdelar i helikoptrar och sen hur dom själva fick spola ut allt blod. Han har sett saker som han inte ens ville prata om. Han var nära bristningsgränsen många gånger och för mig var det kört, tårarna rann. Han lider av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, och det är därför som han fick pensionera sig tidigt från militären. Många män som nu skickas tillbaka till Irak lider av detta. Dom ordineras tabletter istället för psykolog hjälp och ledighet vilket leder till att vissa blir självmordsbenägna. Det är så tragiskt och smärstsamt.